May 2011
79 posts
blir lycklig av att forska.
Måste skriva så mycket de kommande tre veckorna. Hanterar stressen genom att ladda ner sim city. OBS att jag bara orkade göra en tutorial, det verkar enklare att skriva ett paper än hålla koll på en låtsasstad.
Nu: läsa James Ellroy. Hans författarskap består till 50% av att bearbeta att hans mamma blev mördad när han var barn samt till 50% av att få möjlighet att skriva ut fula ord som inte används längre. Ändå är det helt sjukt spännande.
“In all of these discussions, I find myself thinking we need more empathy. On that very point, Michael Norton began his article with a startling quote from Alabama Sen. Jeff Sessions, from the hearings on the nomination of Sonia Sotomayor to the Supreme Court in 2009, which were racially divisive in a way they really didn’t need to be. During discussions on judicial “empathy,” Sessions opined that “Empathy for one party is always prejudice against another.” Really? What a sad, cynical worldview. It’s as though empathy is finite, like money in your bank account or gas in your tank. There’s also the assumption that if non-white people get more power and influence, they’ll wield it at the expense of white people, the way (many) white people did when the roles were reversed.”
—
When whites say, “What about me?” - Joan Walsh - Salon.com
Jag tror även att det här är giltigt för feminismen. “Antifeminister” verkar tro att jämställdhet är ett nollsummespel. jmfr att bob hansson och hans kompisar verkar vilja ha ett könskrig.
p is watching the champions league final, i have to do something intellectual to compensate.
whatever, i’m just going to read james ellroy.
Black Swan (SPOILERS)
Freakar ur P genom att antyda att black swan slutar bra. “hon gjorde rätt”. Ok mitt behov av perfektion och jag ska ta en lång diskussion i enrum om detta.
Men allvarligt talat tycker jag det är sorgligt att när fiktiva kvinnor tar kontroll över sitt liv så slutar det alltid med självmord.
Lösa tankar om ickevåld (väldigt lösryckta)
Efter att ha tänkt på det i flera dagar.
- Jag tror att det är betydligt vanligare att romantisera våld än ickevåld.
- När jag pratar om ickevåld gör jag det på ett strukturellt plan. Jag tror inte att långvarig social politisk förändring kan ske genom våld.
- Har ju läst en hel del böcker om krig va, och är det en sak jag har lärt mig av det så är det att det inte går att vinna krig. Ingenting blir bättre av det. “Kriga för fred”? Nej tack.
- Det är lätt att posera vid en ihopknuten pistol på drottningatan när man själv aldrig har varit i närheten av våld. När självmordsbombare kommer dit är det inte roligt längre.
- Ingen människa är en ö. (obs, viktigast!) Våra handlingar får konsekvenser. Och ingen människa är heller sin position.
- Ok, detta på ett strukturellt plan. På personnivå, när den egna överlevnaden står på spel, är det eventuellt en annan sak. men samtidigt har jag svårt att se att jag kan “stå till svars” med mina teoretiska åsikter för det. Jag tänker inte heller åka runt i världen och anklaga de få som faktiskt lyckats döda militärer etc i självförsvar. Det vore också helt sjukt av mig att anklaga palestinska barn som kastar sten.
- Makten äger våld, går det någonsin att vinna över makten genom att göra våldsamt motstånd? Makten kommer ändå alltid ha tillgång till mer våld.
- Det här är så svårt, så svårt. Det finns inget enkelt svar, men vapen maskeras som om de vore enkla svar.
- Hur blir det fred? Hur blir världen bättre? Obs vill veta.
- Studiecirkel i ickevåld HT-2011? Svar till Aldrig för gammal för att upptäcka orättvisor.
Mvh en som vill läsa Arendt och lära sig mer.
Tänker på Medborgarrättsrörelsen
Ikväll ska A, D, P och jag se Blackpower mixtapes.
Frågor jag vill diskutera:
Hade medborgarrättsrörelsen kunnat agera annorlunda för att bemöta Black powers radikalare framtoning?
Kan ickevåldsrörelser åstadkomma långvarig social förändring? Om svar ja, ge exempel. Om svar nej, varför?
Utifrån the federal governments agerande mot medborgarrättsrörelsen under 1960-talet, diskutera om och i så fall vilka medborgarrättsrörelser USA, och andra länder, idag stämplar som terrorister för att de hotar sittande makts villkor. (Jmfr veganerna i Sverige på 90-talet?)
Dilemmat som jag ser det: King med flera var tvungna att använda ickevåld in absurdum (riskera sina liv, medvetna om att deras mördare aldrig skulle straffas pga sjukt rättsystem) för att kunna påverka den vita makteliten och få fram nya lagar. Andra svarta accepterade inte pacifismen, bland annat på grund av det övervåld de blivit utsatta för i sekler av både staten och individer. När grupper som inte tvekade att prata i våldstermer uppstod tog den liberala, vita medelklassen snabbt sin hand från rörelsen. Hade de kunnat gå annorlunda?
How much is a man supposed to take?
Tänker på de vita studenter som skrek och kastade saker när svarta studenter började på deras college. Ångrade de sig sen?
Vad händer med ett land där en stor del av befolkningen förslavats av den andra delen? I USA var det så lätt att se för omvärlden, eftersom det gick att förklaras i termer av svart och vitt (don’t mind the pun). Men när lagarna är förändrade så att jämlikhet råder på pappret, hur bör kampen fortsätta då?(OBS, relevant för alla länder, inkl Sverige). Hur bekämpa fattigdom?
Jag försöker visualisera hur jag själv skulle agerat. Skulle jag, med fara för mitt eget liv, skjutsat demonstranter djupt inne i rasisternas Södern. Eller skulle jag blundat? Vad gör jag idag? Hur långt räcker några hundralappar till läkare utan gränser då och då?
Hur bekämpa dagens slaveri? Hur? hur?
Primörer
ska äta nypotatis och svensk sparris när jag kommer hem i dag. snålvattnet rinner till bara av att tänka på det.
Älskar min bokcirkel!
Älskar att få prata böcker i grupp.
Älskar att jag, under sittande möte, helt ändrar inställning till ett centralt moment och får en ny förståelse av boken.
Official Site of Negro Spirituals, antique Gospel Music →
negrospirituals.com
“During slavery and afterwards, slaves and workers who were working at fields or elsewhere outdoors, were allowed to sing “work songs”. This was the case, when they had to coordinate their efforts for hauling a fallen tree or any heavy load. Even prisoners used to sing “chain gang” songs when they worked on the road or on some construction project.”
Läser på om slaveriet i USA, som ni kanske har förstått. Väldigt intressant med negro spiritualsångerna. Att lära sig skriva och läsa var olagligt för slavar i USA under väldigt lång tid så det finns få berättelser nedtecknade av slavarna själva. Därför har sångerna som kulturbärare oerhört stor betydelse. Dessutom var ju sångerna i den samtida kontexten av mycket stor betydelse för att få sammanhållning in the slave community samt för att sprida dolda budskap om flyktmöjligheter.
Väldigt många slavsånger har jag själv sjungit på musiklektionerna i grundskolan. Misstänker att de kom till Sverige via medborgarrättsrörelserna på 60-talet.
Vi sjöng:
Pick a ball of cotton (vilket är helt sjukt, minns inte om vi precis lärde oss något om slaveri i samband med det)
Det lilla ljus jag har (this little light of mine)
We shall overcome
och Amazing grace sjöng vi när jag konfirmerade mig.
Flera andra negro spirituallåtar är numera världskända:
Nobody knows the trouble I’ve seen (som den där fågeln sjunger i Lejonkungen) samt såklart Oh freedom, Swing low, sweet chariot och Go down, moses.
Tycker inte riktigt det är ok att svenska barn får sjunga sånger med så stark historisk anknytning utan att också lära sig om det. Däremot har jag förstått att svenska barn typ lär sig mer om slaveritiden i USA än vad barn i USA gör. Det finns inte ens ett nationellt museum om slaveriet?!
När jag var liten sjöng vi även många andra folksånger både hemma och i skolan som I am sailing, Blowin’ in the wind och Where have all the flowers gone. Jag inser medan jag skriver det här hur mycket jag saknar folksång i mitt liv. Hoppas på en framtid med mer budskapssång.
“These data are the first to demonstrate that not only do whites think more progress has been made toward equality than do blacks, but whites also now believe that this progress is linked to a new inequality – at their expense,” note Norton and Sommers. Whites see racial equality as a zero sum game, in which gains for one group mean losses for the other.”
—
Whites Believe They Are Victims of Racism More Often Than Blacks
Shape up ppl!
jmfr diskussioner om jämställdhet och “krig mellan könen” osv.
